Magicas

Jag har inte haft några större problem att välja ut vad som är en av dom pinsammaste saker som hänt mej...mitt problemhar varit att få fram kännslan genom text!!
Jag vet inte hur jag har lyckats men jag HOPPAS att det duger...annars får utmanaren säga till så får jag göra en ny ;)


"Men Vad I Hell...

När jag var 16 år så jobbade jag på PiteHavsbad i en glasskiosk, mitt bland alla fulla norrmän och svenskar som invarderat varena liten ruta på kampingen!!
Där fanns då denna glasskiosk där jag jobbade med 2 tjejer till.
Den ena kände jag sen för så vi hade väldigt trevligt ihop!

I och med att midsommar närmade sej med stormsteg och hon skulle jobba den dagen så bestämde vi att vi skulle fixa en stuga där ochfira ihop alla tre i och med att den andra tjejen också skulle jobba.
Jag skulle inte jobba så jag skulle komma på kvällen.

Kollade hur bussarna ut dit gick från stan och åkte in...och upptäckte att "FAN bussjäveln har gått!!".
Satte men på trappan till busstationen o funderade på hur fan jag skulle göra...måttligt munter!!

Satt en kille på en bänk längre bort som efter en stund kom fram och fråga om jag missat bussen och jag sa "Yepp, och det var sista till Havsbadet"

Han skiiiiiner upp som en sol och säger "Men du kan åka med oss...vi ska till stugan.
Jag väntar på mamma o lillenbror o du rymms i bilen"

Så jag tacka ja och väntade på bilen...försökrade mej om att det satt en Mamma och en Lillebror i bilen och inget annat!
Satte oss i bilen och inser att kvinnan som kör aldrig var tysst...jag tror inte ens hon Andades!!
Jag kan surra som satan...men gämfört med henne så är jag STUM!
Hon frågade och svarade i samma andetag...på frågor hon ställde  MEJ (och hon svarade...ALLA FEL!!)!

Satt där bak och lyckades uppfatta att killen i alla fall hade ett namn (och jag döper honnom till Kent i min blogg) vilket var Kent.
Väl framme så hoppar jag ur bilen och tackar högre makter att mina öron sitter kvar och att kvinnan i bilen haft så fel i alla hennes svar...på frågorna som hon fråga mej OCH Svarat på!!
Inser i samma veva jag hoppar ur bilen att även Kent gör det..han meddelar snabbt att han går till stugan härifrån.

Jaha tänker jag och säger snabbt "Men jag ska fira midsommar med vänner..."
Men han ska nu följa med och se till att jag kommer fram...det är väl MINST 30 meter att gå!!
Nåväl, börjar gå o han surrar på o frågar minst en milijon frågor...men han väntar faktiskt på svaren från mej (Framsteg innom familjen)!!

Väl framme så säger jag hej då och går in till mina vänner som är i full färd med att få engångs grillen att funka.
Kan meddela att det inte gick så bra...det rök mest och lukta fan!
Men tillsist så fick vi igång den :)

Nästa dag var det jag som öppnade glasskiosken...vilket innebar att jag tog med mej en av vakterna som fick humpa undan den drös av fulla norrmän och svenskar som under natten däckat i hög  framför dörren och på våra bänkar som dom kunder som köpte glass skulle sitta vid o njuta av glassen.

Väl inne och tackar "Nallen" som vakten kallades för för hjälpen o slängt lite käft så börja jag göra allt i ordning för att öppna.
Vi öppnade klockan nio för våra mackor sålde väääldigt bra som frukost.
Och vem kom inte in trallandes klockan 09:00 om inte Kent!

Jisses vad han surra...och han surrade om det mest Ointressanta ämmne som existerade...hans sommarjobb!
HUR intressant är det att lyssna på hur han skulle gå o plantera träd i skogen!?
Sen börja han fråga om jag hade kille...och jag svarade ärligt att nej det hade jag inte.
Hade tänkt fortsätta den meningen med "Men jag är intresserad av en som jobbar här på Havsbadet"...men det hann jag inte!!
Glömde av att han ärvt sin talang att spotta ur sej ord av en kvinna som inte behövde andas!!
Han meddelade glatt att hans mamma tyckte att flickan hade varit SÅååååå teevlig och söt...att henne fick han mer än gärna bjuda på middag.

I och med att jag för läääänge sedan insett att denna människa inte var mer intressant än tuggummi under skon så fick jag panik...inte fan ville jag käka middag hos dom!!
Skulle inte överleva alla ord som skulle skjutas mot mejoch alla frågor som jag ändå inte skulle få svara på...det skötte dom så bra själva (Det var DÄRFÖR dom gilla mej....*ASG*).

Jag sa lite snabbt att jag jobbade så mycket och att jag skulle hem så fort jag var färdig.
Han fråga om mitt mobilnummer men jag sa nej.
Under tiden så hade min arbestkolega och vänn kommit in och hört det hela.
Hon stod o fliiiinade glatt bakom disken och verkade må så gott så.

När Kent sedan skulle gå så gik hon också ut...och jag tänkte att hon skulle städa av borden ute som alla norrmän tyckte såg ut som sopkorgar och sängar!
Såg att hon surrade med Kent men tänkte mer att Hon inte hade nått val än att surra...den talan hade du inte vad du än gjorde och sa!!

Jobbade på under dagen och mitt i allt ihop så hör jag hur det plingade till i mitt förrkläde...jag hade fått sms.
Upp med mobilen och var fullt övertygad om att det var min broder som ville nått.
Men nej då...ett konstigt nummer dök upp och sen så löd smset "Hej, jag tänker på dej. Puss"
Jag stirrade som ett få på mobilen och tänkte "Ärsch nån som skickat fel"...men 2 minuter senare så plingar det igen..."Saknar dej och kommer förbi om en stund. Puss"

"Men vad i hellvete är detta!?" vrålar jag ut och min arbetskamrat tittar på mej och ser så klurig ut så.
Då går det upp ett ljus för mej...HON har gett honnom MITT NUMMER!!
Dagen följs av ständigt pling i mobilen och jag inser att han minnsann är lika förbannat irriterande på den fronten som på alla andra!

På natten då jag skulle åka hem (blev alltid att jag sluta runt 00:00 tiden) så satte jag mej på Trottoaren o väntade på mamma som skulle hämta hem mej.
Trött o på jäffligt dåligt humör sitter jag där då jag helt hux flux känner ett par armar om mej!!
Reflex att sätta armbåge i magen går in...fullträff!!!
Inser att det är Kent som kommit...idioten har kommit för att säga hej då!
Till saken hör att jag skrivit i ett sms att jag inte är intresserad och att han inte behöver komma förbi nå mer.
I samma veva så kommer mamma...lyckan kände inga gränser!!
Jag HOPPADE...nej jag FLÖG in i bilen!!
Sms haglade in värre än hagl i en hagelstorm!!

Nästa dag satte sej en väääääldigt irriterad och förbannad Alice sej på bussen till stan...och väl inne i stan så satte sej en ÄNNU mer förbannd och irriterad Alice sej på bussen till jobbet.

Väl framme så sitter min arbetskamrats bror inne i kiosken och det första han frågar från vilken åskstorm jag rymmt från...så jag förklarar och han tittar på min mobil som ligger på bordet o ringer...
Han lyfter mobilen och svarar " Ante, Alices mobil"...det var tysst i luren så han säger
"Hallå nån där?"
Och då kommer det "Äe det Alices telefon...vem är du?"
svaret som kom var underbart

"Frågan är väl vem fan är DU som ringer o skickar sms till min flickvän!?"
Tysstnad...lååååång tysstnad...ett klick...
Han la på...HAN LA PÅ!!
Började att studsa runt och jubla inför massa norrmän som tittade på mej o skrattar...så jag itta på dom och looog stooort o sa "Vad då har ni aldrig sett en tjej glad förr??"
Dom skratta och sa att jag hade den snyggaste segerdans dom sett ;)

Efter sommaren så flyttade ja till Skellefteå för att gå skola.
Första veckan jag var där så var jag på stan och strosade runt...kikade om nå skor.

När jag går där i godan ro och njuter så hör jag nån ropa "ALICE VÄNTA!!"
Tänkte att det var min kusins kille som ropa så jag vänder mej om...och blir likblek!!
Första tanken som for igenom min skalle var "SATAN inte han!!"
Där kom han...som Godzilla...vandrandes genom stan...vilken skräckfilm!!

Ni vet den där senen i filmen då allt går i slowmotion...monstret närmar sej...saaaaaakta....med drägglande käftar..
Okej, det gick varken sakta o han drägglade inte...men spydde redan på håll ut så mycket ord så han höll på att dränka förbipasserande i ordhav!!

Han surrade och surrade..frågade o svarade...
Tillslut så frågade han om han fick följa med mej hem (som om han var en borttappad hundvalp!!)
Jag sa "Nej" och vände på klacken och gick...dock följde han efter (ännu mer hundvalpsvarning!!!).

Med honnom som följeslagare så gick jag genomstan och vilka människor möter jag då??
Jo, min kusin,hennes kille och hennes mamma o pappa!!
Min första tanke var "Jag DÖR...Jag DÖR...Kan nån DÖDA MEJ!?"

Blev naturligvis stoppad och vi började surra...och Kent står brevid mej som att han och jag var ihop.
Så det bar sej ju inte bättre än att mina släktingar börja fråga om hur vi träffats o när...
Innan jag ens hunnit öppna munnen så har glappkäften Kent redan förklarat att vi träffats för c:a 4 veckor sedan...
Tillsist så hämtar jag mej ur min minst sagt lilla chok o säger
"Men för fan vi är INTE Tillsammans och jag är INTE INTRESSERAD...så ta ditt pladder o GÅ!"

Blev lite utstirrad av mina släktingar...och alla förbipasserande..

Det var PINSAMT...LÄÄÄÄÄNGE Efteråt!!"


***



Nån mer som har en bra utmaning till mej?? :)
Skriv den i så fall :) :)




Ni ser jag vääääntar...spelar musik medans ;) :)


***


Det får räcka för stunden... :)
Återkommer säker i natt med nått inlägg (Hjälper inte att böna o be om att jag ska låta bli ;) !!!)






O


KRAAAAAAAAAMEN


Wath The Hey, Wath The How...Over And Out!!